Stina2day

"Vad ska jag höra om jag är döv?

vad ska jag se om jag är blind?

Och vad ska jag säga om jag ändå inte kan prata..."

Nu tänkte jag att ni kunde få läsa en text som jag skrev i sjuan, ngt inspererande faktiskt...

Livet kan börja precis när man vill att det ska börja.
Vissa anser att livet börjar när sperman når ägget och tycker det är fel med abort. Lagen i Sverige säger att det är tillåtet att göra abort före den tolfte veckan av graviditeten. Man anser alltså att barnet inte har utvecklats tillräckligt innan dess. Det är många i Sverige som gör abort, år 2002 var det över 33 000 kvinnor. Visst verkar det trist att så många barn aldrig blir födda. Men det är också bra att man får göra abort om man inte kan ta hand om sitt barn på bästa sätt.
Enligt en SIFO-undersökning som man kan hitta på Internet tillfrågades 1047 personer mellan 16-74 år i hela landet. Den visade att var tredje, 35 procent, ansåg att det mänskliga livet börjar vid befruktningen. Nästan lika många, 30 procent, anser att livet börjar när hjärtat börjar slå.
Några tycker att livet inte börjar förrän man är född och börjar andas. När barnet skriker för första gången efter det kommit ur sin mammas mage, då är många lättade för att deras barns liv har börjat.
Det finns jätte många olika tankar kring när livet börjar.
Livet kan även börja i puberteten eller när man fyllt 18 och får rösta. Då anser många att livet får riktig mening, eftersom man får vara med och bestämma. När man slutat skolan och får jobb, börjar vuxenlivet. Man får råd att skaffa hus och snart därefter kan man bilda familj.
Några anser att livet börjar när man fyllt 50 år. Det är då man får tid att bry sig om sig själv efter att barnen flyttat hemifrån.
En del tycker att livet börjar när man är pensionär, då slipper man jobba för att klara sig. Men de som tycker att livet först börjar så sent är nog inte så många.
Livet kan börja när man själv vill att det ska börja, det beror helt på vilken livssituation man befinner sig i.
Eller kanske kan livet börja många gånger i livet?

Livet är jobbigt ibland det går i vågor. Ena dagen är du på topp och nästa nere i helvetet. Känner du igen dig?
Låt livet få ha sina framgångar och fall. Allting kan inte alltid va perfekt. Ibland har man det jättestressigt och känner att man verkligen inte hinner med. Ibland sviker vänner och man får underkänt på ett prov. Ibland orkar man bara inte ta tag i saker och känner sig misslyckad. Det är så... Det är så för alla, vissa minde och vissa oftare, men det är något man får ta. Att det var lätt och födas är en sak men att leva är en annan.
Ta vara på dagarna och försök göra situationen så bra som möjligt, det försöker jag.

Dream as you'll live forever - live as you'll die tomorrow...
take care "carpe diem" /s

Jag har en undebar familj, vänner som alltid ställer upp och är helt fantastiskt underbara, en über fin häst och en ponny, jag har tak över huvudet, får mat tre gånger om dagen, får sova i en skön säng men täcket över mig, får gå i skolan och lära mig det livet har att lära. Jag har egentligen allt jag behöver, men det är klart att man alltid önskar sig saker så, sähär ser min önskelista ut:

Det måste gå dåligt för att det ska kunna gå bra. Du måste börja i en dal för att sedan ta dig upp för berget. Tänk på att framgångar efter framgångar kommer förr eller senare alltid sluta med en nergång. Men deppa inte ihop, kämpa vidare, förr eller senare kommer du att lyckas. För det måste trots allt vara motvind ibland för att få draken att lyfta!

Du är unik!, du är skapad att inte vara som alla andra. Du har en viktig plats på jorden som ingen annan har!
Ta ingen skit! Var ödmjuk, var hjälpsam, var en riktigt bra människa. Men låt dig inte utnyttjas, låt dig inte tro att du är mindre värd än någon annan, snälla för min skull.
Du är viktig och du behövs! Du är precis lika bra som alla andra, glöm aldrig det!

Bara en liten text till alla där ute som känner att ni aldrig räcker till...
Tro mig, det gör ni!